secondlover

Går motvilligt fram till brevlådan, genom den stora snöhögen, tar fram posten och vänder mig sedan mot huset för att gå in. inser att jag inte bara står på snö, utan att det faktiskt är en ispöl under också. jag halkar. ja, verkligen halkar. ni vet sådär så att man ligger på marken och önskar att man vore död. jag reser mig, tittar omkring mig och pustar ut, ingen såg. sedan går jag in för att lämna posten och tar på mig vantarna och börjar skotta, jag hinner stå där på uppfarten i högst tio sekunder innan jag ligger på marken igen, tittar mig omkring, puh, ingen såg.

40 minuter senare och ytterligare fyra fall sitter jag här i världens varmaste tröja och uppskattar för första gången någonsin att jag inte bor i stan bland alla människor som hade skrattat hjärtana av sig åt mig.