secondlover

Fast. varför i helvete klagar jag hela tiden för? jag har världens finaste människor omkring mig. två har jag känt sedan jag föddes och dom kommer jag alltid att hålla fast vid. två andra lärde jag känna på kunskapsskolan och dom har varit s.å.f.i.n.a. och bra sedan dess, världens bästa. en har jag inte ens känt i två år men hon är fantastisk. en annan kan jag berätta saker för som jag egentligen inte vågar prata om, för hon är en sådan grym vän. henne blir jag nästan lite tårögd när jag tänker på, för hon är så bra. vi har förresten en liten berlock som vi delar med varandra, det är en pudel och vi hittade den när vi var utklädda till Alice i underlandet och hattmakaren, och satt och grät lite onyktra i en källare. helt ärligt tror jag att hennes och min vänskap växer för var dag som går.

jag har inte lämnat kvar en enda tanke till någonting annat. mest har jag tänkt på min bästa vän. hon som som lekte i samma lekpark och som skrattade med samma känsla.

Jag minns hur vi låg i våra rum på kvällarna med bara en vägg mellan oss, hur vi knackade på den för att visa att vi var vakna. hur vi gick ut på balkongen någon gång och kramade varandra godnatt. hur vi en dag kom på att vi kunde hänga fast ett rep mellan planket som skiljde våra hus åt, hur vi trodde att det gick fortare att komma fram då, trots att vi bodde i husen bredvid varandra i ett radhusområde och det högst tog tio sekunder att springa från min dörr till din. jag minns också när vi tältade på vår bakgård, med ett lås på dragkedjan för att ingen skulle kunna bryta sig in, även fast vi på det stället var tryggast i världen. jag minns hur vi en gång bestämde oss för att hoppa ut genom fönstret, spela kort och äta geisha-godis mitt i natten, hur väl vi planerade det och hur dåligt det gick. vi låg inne i ditt rum alldeles spända på vad som snart skulle ske, vi hade pyjamas på oss och över det hade vi en varsin tjocktröja. vi hade laddat upp med ficklampor och filtar och låg på ditt golv och skrev utförligt i våra dagböcker om hur det skulle gå till. när klockan slog ett speciellt klockslag, öppnade vi fönstret och hoppade ut, vi sprang och gömde oss bakom din bil och vecklade ut filten. när vi hade suttit där i bara någon minut hörde vi röster. vi hörde ungdomar som satt och drack i lekparken och vi blev skräckslagna. vi sprang tillbaka in till dig och sov istället. minns när en lärare vi tyckte så illa om berättade att hon inte hade fått ett enda påskägg det året, hur synd vi tyckte om henne och hur vi samma dag gick ner till kiosken och spenderade vår veckopeng på att köpa ett till henne. hur glad hon blev. hur stolta vi blev.