20.03
Är sådär outhärdligt trött igen. trött på kylan som verkar envisas med att stanna kvar för alltid. trött på att behöva känna hela tiden, eller kanske aldrig känna någonting, inte ens en liten gnutta.
Fast. varför i helvete klagar jag hela tiden för? jag har världens finaste människor omkring mig. två har jag känt sedan jag föddes och dom kommer jag alltid att hålla fast vid. två andra lärde jag känna på kunskapsskolan och dom har varit s.å.f.i.n.a. och bra sedan dess, världens bästa. en har jag inte ens känt i två år men hon är fantastisk. en annan kan jag berätta saker för som jag egentligen inte vågar prata om, för hon är en sådan grym vän. henne blir jag nästan lite tårögd när jag tänker på, för hon är så bra. vi har förresten en liten berlock som vi delar med varandra, det är en pudel och vi hittade den när vi var utklädda till Alice i underlandet och hattmakaren, och satt och grät lite onyktra i en källare. helt ärligt tror jag att hennes och min vänskap växer för var dag som går.
Bortsett från dessa har jag dessutom många andra som är alldeles otroliga omkring mig. till exempel två personer som blev en del av min familj när jag var sex år och som jag har kallat för systrar sedan dess. och så en som jag nog aldrig kommer kunna tacka för allt som han har gjort för mig. vi har växt upp tillsammans och jag har delat varje steg med honom. jag älskar honom så mycket att det nästan gör lite ont i hjärtat när jag tänker på det, men jag vågar inte riktigt säga det till honom. han är förresten världens finaste storebror. tack.
Kommentarer
Postat av: berlock vännen
finaste, raraste du.
Trackback
