secondlover

Sådant som gör att den enorma klumpen i magen sakta förvinner. "Åh, men malin! Mig blir du aldrig av med!! Det kan ju inte hon bestämma. Jättetråkigt att ni är osams, men hos mig är du alltid välkommen, alltid! Kan jag ringa dig senare? Kramar i massor"

jag förstår inte varför det fortfarande tär så mycket på mig. jag har så många andra som jag behöver bry mig om, och som är värda det. men det blir liksom ingen tid över till dem, och jag känner mig som världens mest egoistiska människa.